Känslan när Liam springer ute med kompisar i kvarteret och kommer in på kvällen med smutsiga händer och sand mellan tårna trots att han haft både strumpor och skor. Ingen jacka och bara en keps som skydd mot solen. Jag kan minnas den känslan själv sen jag var barn, det är fan lycka! 

Men kommer jag någonsin vänja mig vid att Liams kompisar knackar på dörren för att leka?! Hur stor är han liksom, det var inte längesen han föddes eller lärde sig att prata. Igår hörde jag han och grannflickan sitta i sandlådan och prata om vad dom åt till middag på sina dagis den dagen  😂😅