Det är dumt att ta saker för givet

När jag va gravid längtade jag så till jag skulle få köpa nappar, i alla möjliga fina färger.

Johannes köpte till och med Harley nappar.

Inte hade vi räknat med att få ett tumbarn.

 

Och det är samma med kejsarsnittet, jag hade inte skänkt en tanke på att det skulle behövas.

Enligt mina planer skulle jag föda vaginalt, snabbt och lätt! 

Tji fick jag, Liam kom ut nästan så som jag trodde bebisar föddes när jag va liten, genom naveln :) 

 

Sen har vi det med amningen, jag hade planerat att amma i tre månader, det blev istället i tre veckor.

 

Och bristningar? Inte skulle väl det drabba en sån som mig? 

Jodå, magen, höfterna och låren har minsann fått något att bita i!

Hela jag går runt som ett vandrande kvitto på Liam, på att ha varit gravid!

 

Kräkningar och cravings va en av dom sakerna jag faktiskt hade räknat med.

Vadå, det händer väl alla?

.. Inte mig, jag slapp!

 

Jag drabbades dock av lathet... Eller nej, vem försöker jag lura? 

Jag har alltid varit lat :)

 

Sen måste jag tillägga att kärleken jag känner för min son, den är så mycket starkare än vad jag någonsin skulle kunna tänka mig, han är bara drygt 10 veckor gammal, men det känns som om han alltid funnits!

Jag ska ärligt erkänna att jag ett tag faktiskt tvivlade på att jag någonsin skulle få bli mamma, att få uppleva det andra föräldrar beskriver som det mäktigaste i världen, att få känna den lyckan och kärleken.

Men det får jag, och jag skulle inte kunna va lyckligare.

 

Sista försöket innan jag blev vidare skickad för behandlig på kvinnokliniken, då blev jag äntligen gravid.

Efter nio månader av längtan och oro för att något skulle gå snett, efter 84 timmars förlossning, kom äntligen min fina pojke, vår pojke, vår son, MIN son.

 

Även om saker och ting tedde sig på ett sätt jag inte räknat med så skulle jag inte vilja ha något av det ogjort, det har gjort mig till den jag är, starkare än innan.

Det vi har gått igenom, jag och Johannes, har många gånger varit jobbigt men det har också gjort att vår kärlek har blivit starkare.

Han är inte bara min pojkvän, min blivande man, han är också min bästa vän!

 

 

Jag blir helt rörd. Känner igen mig så väl i det du skriver!