Fy för jävlen vilken kämpig dag detta blev.
Jag är extra trött idag och det beror inte på Liam, han har varit duktig!

Det beror på mitt knä, som är dubbelt så stort som i vanliga fall med smärta som pulserar igenom.
Sova igenom det är inte lätt.
Det är väl det negativa med fotbollen, mitt knä har aldrig och kommer uppenbarligen aldrig att klara av trycket, ändå fortsätter man att plåga sig..
En bitterljuv smärta.

Dock så har jag ju Liam nu, och ligga still och vila knäet går inte lika bra som det gjorde förr.
Då mamma gjorde allt för mig medan jag vila.
Nu är det jag som är mamma och jag tänker gör allt för min kotte också vilket blir en aning kämpigt i det tillståndet jag är i nu.

Jag har i alla fall bestämt mig för att fortsätta spela, blir knäet inte bättre så får jag överväga om det fortfarande är värt det eller inte.
Liam är så mycket viktigare än fotboll.

Nu har vi precis kommit in från världens långsammaste promenad, så fort han somna satte jag mig i trädgården och vila.
Det va kallt, blåsigt och jag blev attackerad av pissmyror.
Tur då att min snygge man stod i köket och laga mat när vi kom in, dessutom ska vi baka chokladmuffins sen.
Är det fredag så är det :)