Ett ansvar man tar på sig

Jag ljög i förra inlägget, NU är alla julklappar färdigköpta!
Till syskonbarn och till eget barn :)
Helt plötsligt älskar jag julen igen, jag längtar efter den och det har jag inte gjort sen jag själv va ett barn! 

Annars händer det inte så mycket.
Johannes pappa är här nere över helgen så dom två har åkt till Biltema, jag är inte förvånad! 
Jag är hemma med en snuvig unge som redan klockan 12 fick lägga sig för att sova middag, han är himla trött när han är förkyld.
Och planerna för dagen är än en gång inställda.. 

Imorse när jag va ute med Tyson så kom där en annan hund gående helt själv, smutsig och tjock. 
Han fick ha på sig Tysons koppel medan jag satt i telefonkö till polisen men eftersom att det tar en hel jävla evighet att komma fram så hann jag hitta ägaren till hunden själv! 
Det visade sig att hunden hette Alfred, eller va det Alfons? 
Fast det är ju egentligen oviktigt. Han försökte sätta på Tyson och han hade inget namn eller telefonnummer i sitt halsband fast att där satt ett sånt hundben där man ska skriva sånt.. 

Så för all del mina vänner, det är fruktansvärt många hundar och katter som springer bort. Har ni inte koll på era djur så koppla för gudsskull dom eller ha åtminstone namn och telefonnummer i halsbandet.
Jag är inte Guds bästa barn eftersom att jag nästan aldrig har Tyson kopplad, men han är däremot alltid utrustad med reflexer, namn och telefonnummer.
Han är fyra år och har än så länge alltid lyssnat och lydigt mig, men man vet ju så klart aldrig. 






Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0