Denna gången fick jag dock inte lyxen att bo i ett eget rum.

Nu delar jag istället med en kines, missförstå mig inte, för det är inget fel på kineser, men denna kvinnan snarkar mer än både Johannes och min pappa, TILLSAMMANS.. 

Jaja, det ska väl gå an ändå. 

Igårkväll den 17/12 kl 21.51 kom vår efterlängtade bebis till världen med en himla fart, fastklämd i en sugklocka och en tång.

Det blev en flicka, fattar ni? En flicka!! 

Nu har vi en av varje ❤️

En liten Moa på 3250g och 50cm. 

Hon är underbar och värd varenda liten värk jag fick utstå i alla dom timmarna det höll på.

Jag har dock konstaterat att jag inte är det bästa exemplet på hur en föderska borde va, för fy i helvete vilken tid mina förlossningar tar, och fy i helvete vad jag mår efter dom. 

Nu har jag däremot gått igenom ett kejsarsnitt och en vanlig förlossning, och det är jag oerhörd glad och stolt över, och skulle absolut inte för något i världen vilja vara utan dom erfarenheterna, jag har fått bära mina barn i nio månader ❤️ 

5 dagar för tidigt föddes båda två, ganska coolt enligt mig! 

En annan sak som är fruktansvärt coolt är min familjs förlossningar i flera generationer tillbaka.

Min gamlemormor, mormor, mamma, syster och jag har fött barn. ALLA flickorna som fötts har förlossningen startat med värkar och ALLA pojkarna som fötts har förlossningarna startat med vattenavgång. 

Så när mina värkar kom igång va mamma ännu mer säker än innan på att det va en liten tös på väg, hon köpte rosa kläder innan hon ens va ute :) 

Nu sitter jag här i BB sängen och myser med min lilla prinsessa, Johannes är hemma med Liam. 

Dom va här innan, Liam har jag inte träffat sen i måndags morse, ändå va det första han sa när han kom "var e bebis?"