Vi trodde att vi äntligen fått lite lugn och ro i trappen, tji fick vi.

Vaknade av att det bankade i porten, ganska ordentligt.

Syrenerna från en ambulans blinkade in och lös upp hela vår lägenhet och plötsligt slås dörren in och minst 6 poliser med dragna vapen stormar in.. 

Liam vakna och va livrädd, milt sagt!

Så under tiden dom bröt upp ytterligare en dörr, brottades, skrek och kastade kofötter omkring sig satt jag inne och försökte lugna min älskade pojke.

-Mamma, farligt! Sa han.. 

För varje gång något sånt händer känner jag bara en starkare vilja att flytta härifrån. 

Jag som precis tackat nej till en lägenhet på bottenplan med uteplats just för att det kändes onödigt att flytta från en 3a till en annan. 

Jag ångrar mig nu..

Och denna mannen träffar jag och Liam nästan varje dag i trappen.. 

Oftast nykter och trevlig, men det har också hänt att han kommit hög som ett hus snubblandes ner för trapperna.

Känns tryggt. Tack och lov för att Liam än så länge är så liten att han inte förstår. 

Ikväll skulle han tydligen ta sitt liv.. Och gjorde klart för hela grannskapet att "han får väl ta sitt jävla liv om han vill, snutjävlar" 

Nu sover Liam igen och jag får passa på att blunda ett tag till jag också.