Dels för att jag inte får tummen ur röven och dels för att det kommer upp andra saker som förhindrar framfarten i min hjärna. 

Dock så har jag nu ikväll klickat iväg min drömframtid, det fick mig också att tänka på springtime, midnattsloppet och sånt.

Har sen ett tag tillbaka funderat på om jag ska anmäla mig till något sånt, har alltid tyckt det varit skönt att springa, mina knä protesterar förstås, men det ska väl gå att träna upp muskler som stödjer dom också? 

I alla fall, från att vara i princip helt otränad till att klara av ett par mil, är det orimligt? Samtidigt som man jobbar och har småbarn?

Har jag som vanligt för höga förväntningar på mig själv eller är det inte omöjligt..

Måste börja någonstans, konditionen har ju funnits där så vad är det som säger att den inte kan komma tillbaka? 

Och knäna har fungerat så vad är det som säger att dom inte kan göra det igen?

Min trångsynta inställning är det som säger så.. Ser jag inte resultat dirr, gärna innan jag ens börjat, så tröttnar jag haha! 

Nu ska jag i alla fall sova, det är också viktigt :)

Börjar morgondagen med en PW vettja, bra start ;) 

Världens sämsta uppfinning!