Jag kunde inte varit lyckligare ❤️

Ultraljudet idag va verkligen efterlängtat, hela kroppen och själen känns så lugn och avslappnad nu när vi fått se det lilla grynet.

Blev fryttad från den 23 till den 22 December, så det va inte så värst mycket.

Och Johannes tyckte det kändes mer verkligt nu när han också fått se bebisen, jag kan förstå att pappan har lite svårt att koppla en graviditet, speciellt i början!

Mamman känner ju det, inte sparkar och så, men kroppen förändras, tålamod, humör, hy och så kan jag fasen inte borsta tänderna längre utan att klöka ut mina inälvor, blöö. 

Kommer ihåg precis i början av graviditeten, då jag höll på att lära Liam att han ska spotta ut tandkrämen i vasken och inte svälja den.

Då stod han alltid och tittade på mig hur jag gjorde, och så börjar jag klökas som en jävla idiot, han kollade väääldigt konstigt på mig "mamma, ska jag verkligen göra så" typ haha

Mamma och pappa passade Liam när vi va på lasarettet, fick en super söt bild på honom när han sov.

Han tycker om sina offa ;)

Det betyder morfar, men mormor får också stå ut med att bli kallad offa, ibland men väldigt sällan får hon heta mommo haha