Denna dagen går nog till trotshistorien! Milt sagt.

Lillchefen ville inte sova middag idag, vilket är helt ok, men just idag hade jag behövt den där extra timmen att vila upp mina egna batterier på för Liam har varit som en liten Duracellkanin från morgon till kväll. 

I hopp om att göra av med lite energi så åkte vi hem till Frida och Nenne, dom två skitungarna tjatar mer eller mindre alltid om varandra men när dom väl ses är det mer bråk än lek. 

Dom slåss, spottar på varann och delar absolut inte med sig av sina leksaker till varandra!

Vilket resulterar i att dom bara skriker och gråter.

 

Mamma brukar va en ganska bra lekledare så vi samlade klanen och åkte hem till dom istället för att låta Fridas djur vila öronen. 

Men efter en stund där bestämde vi oss för att åka hem istället, laga middag och baka lite muffins, för att få tiden till läggdags att gå lite snabbare hehe 

 

Liam är i en trots period, jag tror att jag har skrivit det innan, och jag förväntade mig att den skulle gå över inom två månader max.. 

Men enligt min otroligt stöttande (not) syster, så ska det bara bli värre, och när han slutar trotsa som just nu när han vägrar ta på sig kläder så kommer han enligt henne att börja med något annat, tack för peppen Frida! Känns roligt att ännu fler månader kommer bestå av skrik och bråk, perfekt länge nu när vi ska få en till liten ;) 

Men nädå, jag är inte bitter! Ibland har han sina bra dagar och oftast varje dag kan han charma skiten ur mig så jag glömmer allt det jobbiga.

Dock så längtar jag lite extra tills bebisen är född och jag kan få bli mig själv igen, och med det menar jag mer rörlig och lite piggare ;)

 

Liam tycker att det är latjolajban att spottas just nu, ni vet sådär när dom sträcker ut tungan och spottar så det skvätter överallt, speciellt roligt har han när han är 5 cm från ens ansikte. 

Slå på djuren är också ganska kul, kan vara lite roande att slå mamma eller pappa i ansiktet också, när vi säger till honom skrattar han oss bara rätt upp i nyllet vilket är OTROLIGT frustrerande.. Vad gör man då liksom? Jag vill inte gärna skrika åt honom men ibland får man go lust minsann, tur att jag kan kontrollera gravidhumöret så det mesta av skiten hamnar på Hannes, stackars man ❤️

Om något inte går som Liam vill, så skriker han och slänger med sakerna omkring sig, sen slänger han sig och siktar på något som han kan slå sig på, så att det istället kan bli synd om honom.

Inget tålamod har han heller, vill han att man ska komma så ska man gärna va där innan han ens hunnit säga det. 

 

Det är en jobbig period, men jag kan bara tänka på hur jobbigt det måste va för honom själv. 

Han vill ju uppenbarligen få saker ur sig och blir skitförbannad när han inte kan säga det.

Men jag tycker ändå att han har blivit så himla duktig på att prata, kanske inte sådär flytande så att vem som helst kan förstå honom, men jag och Hannes förstår det mesta :)