12 Augusti

Jag hänger inte med, i mitt huvud är Moa alldeles nyfödd fortfarande. Förstår inte vad som händer och hur det går till. Att jag tyckte tiden gick fort med ett barn är bara skrattretande just nu, för NU går tiden fort! 
Dagarna swishar förbi och jag blir lika förvånad varje gång Moa gör något nytt.  För hon är ju en bebis än.. 

Det senaste är att hon ställer sig upp, inget konstigt för en som är nästan åtta månader men när jag hela tiden jämför med Liam i samma ålder så är det konstigt. Han satt där jag satt honom och reste sig gjorde han någon månad innan han började gå, alltså runt 10 månader har jag för mig. 
Moa är ju också putteliten storleksmässigt om jag jämför med Liam och kanske känns hon ännu mindre för det. 

Liam älskar sin lillasyster och berättar det för henne ofta, pratar någon med henne så gör han ganska direkt klart för dom att det är "hans Moa". 
Men när hon kraschar hans legobyggen eller tar en bil han har ställt precis där han vill ha den, då hade nog vem som helst fått komma och hämta henne. 
Det kvittar egentligen var i lägenheten jag sätter henne, hon kravlar alltid raka vägen in på Liams rum ändå. 






Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0