Galet att det redan gått 1 år! Vår busfia har blivit så stor. 

Förra året på mammas födelsedag låg jag mest i mina föräldrars säng och drack iskallt vatten medan jag buffade på bebisen i magen för att hon skulle röra sig. Hon hade varit ovanligt lugn så jag hade kontakt med förlossningen. Resten av familjen satt i matrummet och åt tårta 🎂

Det slutade med att jag åkte in på kontroll där det visade sig att allt var bra. Frida, min syster berättade att Chanel också hade blivit jätte lugn i magen bara några dagar innan hon kom, precis som om hon laddade upp för vad som komma skall.. 

"Jaja" tänkte jag bara, jag hade väl känt om det var dags. 

Tji fick jag - morgonen efter gick slemmisen och den natten började värkarna. 

Det var ett par hemska dagar, ingen mat eller dricka, bara massa smärta och så lite kräk så fort jag försökte göda mig själv. 

Nu i efterhand var det såklart värt det, dock så trodde jag aldrig att man kunde vara så trött som jag var när Moa var född. 

Först svimmade jag, vilket jag aldrig gjort förr sen när jag var uppe på rummet igen efter att ha varit i operationssalen så hann dom inte mer än rulla in min säng innan jag somnade. 

Mamma var där och det var väl precis att jag hann säga hej till henne och slänga ett öga på min alldeles nya bebis, innan jag däckade igen. 

Känslan när jag vaknade igen ett par timmar senare, att veta att det var över, min bebis var ute frisk och kry och att det dessutom blev en flicka. Såg Johannes ligga med armen om henne i hans säng som en skyddande mur 😍❤️ 

5 dagar för tidig precis som sin bror. 

2 mirakel.

1 år som tvåbarnsmamma ☺️

Kärleken svämmar över idag 😜

Och nu när barnen precis lagt sig ska jag iväg på tjejkväll 💁🏽🍷💕