Hon och Liam är det bästa jag har, det bästa beslutet jag tagit och det bästa jag någonsin kommer ha. 

På tvn födde hon precis sin bebis, och jag sitter här och bölar minst lika mycket som dom på tv. 

Känns sådär att inte få uppleva det igen samtidigt som jag är hur nöjd som helst med mina två guldklimpar. 

Förlossningen med båda tog många timmar.

Jag tyckte Liams förlossning va fruktansvärt påfrestande och super läbbig, ett akut kejsarsnitt är ju inte drömmen och inget jag ville uppleva igen. 

Men flera dygns värkarbete med varken sömn, mat eller dricka, bara kräk så fort jag försökte få i min hungriga mage mat, va minsann värre, att det sen sluta med sugklocka och tång är ju inte heller latjolajban, men det gick åtminstone fort och jag slapp krystvärkar så himla länge.

Ska vi mot förmodan ha en bebis till, så ska den födas med ett planerat kejsarsnitt, färdig diskuterat! 

Eller, ja, det får vi se den dagen, förmodligen kommer jag inte behöva bekymra mig om det eftersom vi inte ska ha fler, men tanken slår ju en ibland! Och inget är slaget i sten, jag är ju trots allt bara 24, snart 25 :)