Jag har varit orolig för det redan innan Moa va född och beslutet att lämna honom på dagis har ändrats från dag till dag. 

Just nu ångrar jag mig! 

Liam och Johannes är på väg hem från barnakuten. 

Förstår ni känslan av att inte kunna följa med sitt barn till doktorn?

Att lämna över hela ansvaret till någon annan är för mig grymt jobbigt, trots att Johannes faktiskt är hans pappa och jag vet att han reder ut det MEN jag vill veta vad som händer och jag vill kunna trösta Liam när han är ledsen! 

Det kändes dock olägligt att åka till barnakuten och sitta bland massa snoriga barn med en bebis. 

Det räcker med Liams dagisbaciller!

Det är väl något vi får vänja oss vid som tvåbarnsföräldrar, vi får helt enkelt dela upp oss när det behövs. 

Det visade sig att han har falsk krupp. 

Exakt vad det innebär vet jag faktiskt inte, men jag ska sätta mig och läsa lite om det nu. 

Han fick medicin där inne och medicin för andningen utskriven och Johannes fick tipset av en mamma i väntrummet att lufta rummet strax innan läggdags så där är svalt och skönt. 

Tydligen hade jag också falsk krupp i min barndom och mamma gick med mig inlindad i en filt på altanen när jag fick mina "anfall".

Så balkongen ska rensas så jag kan stå där med Liam om det skulle behövas. 

Natten ska tydligen va värst, så jag förbereder mig mentalt redan nu, lite ångest över att jag varit vaken sen 3 inatt dock. 

Vi hoppas på det bästa, och att Liam snart, väldigt snart, ska va bra igen!