Däremot så kom jag hem halv 4 inatt. 

Moa blev sämre och sämre och hade till slut jätte svårt att få luft, efter många timmar på akuten, adrenalin, kortison, betapred och alvedon kom dom fram till att hon har krupp OCH astma ... 

Jag har fasat för astman sen den dagen jag blev gravid första gången, för jag vet precis hur det är - det enda positiva jag ser med det är att jag har växt ifrån det värsta och hoppas att loppan också gör det! 

En kvart efter att hon fick betapreden somnade hon, då va klockan halv 3 inatt, vaknade 8 för mat men efter knappt en halv flaska somnade hon om igen. Och sover fortfarande! 

Den halva flaskan va mer än vad hon fick i sig på hela dagen igår och sömnen tar hon igen sen tre dagar tillbaka. 

Det gör ont när ens barn är sjuka och man knappt kan göra något för att hjälpa dom. Fick med en inhalator och luftrörsvidgande hem och bara det är en trygghet. Fasar dock lite för när betapreden går ur kroppen, hoppas verkligen det värsta är över då och vi slipper åka in för mer 🙏🏼

På vägen hem började solen så smått gå upp = djur på vägen. 

Jag fick stå på bromsen två gånger, först för ett rådjur och sen för en räv. 

Det slutade med att jag körde i 50 hela vägen hem 😅

Min mamma va med, utan tvekan världens bästa mamma! 

Vi va ju hemma halv 4 och hennes klocka skulle ringa igen halv 5 för jobb. Ändå tvekade hon inte en sekund på att följa med mig in 💕