Tripp trapp ....
Både igår och idag har jag känt att jag verkligen skulle kunna göra om alltihopa igen. För första gången sen Moa föddes längtar jag på riktigt efter en bebis igen. Jag längtar efter att få känna sparkar nyfikenheten i 40 veckor och kärleken till den som bor inuti magen. Förväntan, nedräkning och den otroliga smärtan som man trots allt så snabbt glömmer bort igen.
Känslan att få hålla i din efterlängtade bebis, lära känna bebisen, doften!
När jag berättar om mina tankar för Hannes är det enda han känner NEJ. Vaken nätter, skrik, blod, svett och tårar. Han är så nöjd med våra två!
Det är såklart jag också, men jag skulle ända kunna tänka mig en till. Man har ju tre platser i baksätet av en anledning.. Och om vi väntar två år till så är Moa som Liam nu, då kan man verkligen njuta av en bebis igen. Får se om pappan i huset också längtar efter en tredje om två år!
Fast o andra sidan kan jag lika väl ha ändrat mig till imorgon beroende på barnens humör, då kanske jag är himla nöjd med bara två stycken 😜
Kommentarer
Trackback
